Under måndagen gick det kosan av till Ullared. Ställde klockan på 03:30 och gjorde oss klara, åt frukost och vid 05:00 satt vi i bilen, jag körde första biten, innan vi hämtade upp häst släpet.
Efter 5 timmar med ett stopp för att köpa spolarvätska var vi i Jönköping, och hälsade på shettisen som skulle med oss sen. Innan vi lämnade släpet och åkte ytterligare en timma för att komma till Ullared.
Inga köer, ganska tomt. Väldigt skönt, och lite shopping.
Innan det blev dags för hemfärd, första stoppet blev när vi skulle hämta hästarna, det blev två tillslut, stoet med hennes 8 månaders föl. Sen bar det av hemåt, blev en omkörning och tog 7 timmar totalt innan vi kom innan för dörren och fick oss en chock. Ett blodigt golv, en säng full av blod och spya och en odör till lukt. Så trötta som vi var blev vi ändå tvungna att skura och sanera hela stugan. Inte alltid lika kul att ha hund...
Totalt åkte vi bil i över 13 timmar. Så idag var det en trött människa som skulle rida.

I Söndags hade vi en liten fotodag, fotograferade Em med några hästar, bilder kommer.
Sanna kom även under kvällen med Akilles, Balto's brorsa. Som inte har träffats sedan de var 9 veckor.
Leker och busar. Balto lyckades även på något sätt sätta i sig alla mina ipren som fanns kvar, men har spytt ut det. Han verkar må bra och är lika pigg och busig som förut. Under söndagen lyckades han även skära upp ett sår i trampdynan, så det blev ett blodbad, fick på honom tryckförband och nu ser det fint ut.

Idag gjorde vi något som jag inte trodde på från början. Nämligen att bara ta en av fyra åringarna och bara sadla, tränsa och sitta upp. Har inte tömkört, provat sadel eller bett tidigare. Enbart varit handhäst och van vid grimma.

Super snällt och trevlig stod han där när jag satt upp. Tog inte ett steg i onödan. Hur mycket man en rörde på sig i sadeln eller sparkade med benen.

Några timmar senare, satte jag upp igen och vi drog ut på en skrittrunda, med Astdís i täten, gick super. Skrittade villigt framåt med spetsade öron som om han aldrig gjort något annat än att ha en ryttare på ryggen. Själv är man ju van vid mer arbete från marken innan.

Fina Elgur och mitt råttbo till hår..

Eller tassavtryck rättaresagt. När jag ledde upp en väldigt stirrig Astdís till paddocken (kunde bero på två saker tänkte jag, blodlukten eller saknaden av hästkompisar). Så såg jag några underligt stora tassavtryck. Hund tänkte jag och tittade mig omkring, lite fundersam. För vad jag vet är Balto den enda hunden på ön, och han är inlåst. Och det snöade under natten så det var ju färskt. Men longeringen gick jätte bra, hon höll på att dra handen ur led, men sprang fint i en cirkel. Och tog även några skutt över tunnan. Hon har ju en sådann otroligt fin trav!!
Efter några varv åt båda hållen, fick hon och sin skimmel till själsfrände gå ut i hagen igen.
Tänkte rida efter hund spåren med Hrekkur men han var på sur humör och barnslasig, stegrade och vägrade gå framåt och halvskena tillbaka mot stallet. Otroligt arg var jag.
Så fick ta det till fots.. Gick inte så bra då snön är djup och det är halt och jag kom på att jag är rädd för lösa hundar, och då en hund utan ägare överhuvudtaget.. ingen bra idé.
Vi disskuterade om det kunde vara varg, men kom fram till att det troligtvis är en hund, hörde ju även en hund i går, vilket vi trodde kunde ha varit över isen, men troligen inte. Så nu får Balto vara kopplad.

Resten av dagen blev en mys dag, var ute i en timma med Balto och bara gick eller han spårade efter hunden.. Och solen sken och det var 5 plus grader varmt. Det kunde inte bli bättre.
I morgon ska vi ordna en ny hage åt Sigge galt som står i en hästbox, och så ska jag och Emelie rida ut (försöka ta några unghästar md oss).

Ny design på G.. Den som väntar på något gott väntar aldrig förlänge ;)

Vill först meddela att den underbara samojeden, som är den trevligaste jag någonsin mött, har fått somna in idag.

Det har snöat, det snöade i natt och den snöade under dagen. Och totalt har det kommit över 20 cm snö. Säkerligen 30 cm. Jag som egentligen inte skulle åka till stallet och mata djuren när dom inte var hemma eftersom det är tomt på ön. (ifall något skulle hända). Men då det blev komplikationer, åkte jag endå. Vägen var som bort suddad och jag kunde bara gissa vart väggrenen låg, och halt var det under. Så en läskig biltur för att mata grisar vart det. Men som tur var hände ingenting utöver det vanliga.
Balto som jag inte vågar ha lös (men har det ibland i alla fall, dumt nog.. han kommer ju inte så långt och ingen kan klaga iaf). Har bestämt sig för att gå i strejk. Han vill inte vara ensam. Han har haft kul och käkat upp både det ena och det andra, slitit sönder varje pappersnäsduk, slitit sönder nässprayen, bitit sönder min ena toffla, gett sig på en av mina böcker (allting har legat I resväskan). Så jag känner mig måttligt nöjd som hundägare... Nu gjorde jag ju också det jag inte skulle göra. Bara släppa ut honom, låta honom springa av sig, slippa gå ut i pjamas, slippa bli blöt och bli tvungen att byta pjamasbyxor.. och hunden är som bortblåst. Dumma dumma mig.
Isen har blivit svagare, vet ej om den håller för en hund. Och dum som han är springer han ju på isen..
Så jag börjar bli orolig, och i det här mörkret syns han ju inte. Och hur vet jag inte att han inte springer omkring och letar efter sin kompis?

Jag börjar känna mig lite hopplös, jag missar så mycket med honom.

Mår inte på topp idag ska jag säga. Har legat till sängs nästan hela dagen med bultande huvud och snor som rinner.
När jag åkte till stallet i morse för att släppa ut prins till damerna, fick jag en stoor överaskning som skrämmde livet ur mig, en stor hårig best som ville äta upp mig. Nej men det var Sigge galt som traskat över isen IGEN, och den här gången lyckats ta sig över halv ön till stallet, och muckat gräl med den andra galten Tobbe, och fått ett stort jack i sidan, deras betar är inte att leka med! Som tur var satt jag i bilen, och efter ett antal misslyckade försök att ringa till ullis satte jag foten på gasen och körde fort (läs sladdade) ända vägen hem där jag stannade och sprang in och skrek "GRISEN ÄR LÖS". Så började min morgon.. Jag är inte så förstjust i grisar, de är stora skrämmande och med betar.. livsfarliga. De ser ut som vildsvin (som också finns på ön) för er som inte vet.

Men i alla fall, glad alla hjärtans dag på er, alla ni som har någon har säkert blivit uppassade. Själv känner jag mig misslyckad varje år, nej men bryr mig faktiskt inte så mycket om den här dagen.
Ska sova nu, fortfarande trött fast jag sovit hela dagen igenom. Hoppas att jag mår bättre i morgon, saknar hästryggen. Och att gosa med unghästarna.



(Har upptäckt att min design INTE fungerar som den ska eller överhuvud tagen i Exploder, men ska fixa till en ny som fungerar i båda, när jag får tid och orkar).

Lilla vackra Tipex, super söt och skimmrande shettis med stooor personlighet,.

Emelie Ferm på Prins frá Syðra-Skörðugili visar att även islänningarna är duktiga hoppare!

Idag hade jag med mig min första handhäst!!
Ja ni hörde rätt, jag red hrekkur (bild nedan), och hade Elgur med mig i släptåg, gick super.
Elgur är en av de 08:rna som inte har blivit hanterade från grunden ännu, och ska börja ridas in. Fick dom ingen bild på honom.. Men svart och söt är han!
Luna blev tömkörd idag, vi gick en sväng mellan stallet och ridbanan, förbi de "läskiga" linderöd grisarna.
Prins fick vila då han gått två dagar, igår fick han även hoppa.. kan lägga upp bilder på det sen. Då fotade jag (med ullis kamera) och Emelie red.
Hann inte med så mycket mer idag, var allmänt seg och hade huvudvärk långt in på eftermiddagen.. men tar nya tag i morgon!