Vill först meddela att den underbara samojeden, som är den trevligaste jag någonsin mött, har fått somna in idag.

Det har snöat, det snöade i natt och den snöade under dagen. Och totalt har det kommit över 20 cm snö. Säkerligen 30 cm. Jag som egentligen inte skulle åka till stallet och mata djuren när dom inte var hemma eftersom det är tomt på ön. (ifall något skulle hända). Men då det blev komplikationer, åkte jag endå. Vägen var som bort suddad och jag kunde bara gissa vart väggrenen låg, och halt var det under. Så en läskig biltur för att mata grisar vart det. Men som tur var hände ingenting utöver det vanliga.
Balto som jag inte vågar ha lös (men har det ibland i alla fall, dumt nog.. han kommer ju inte så långt och ingen kan klaga iaf). Har bestämt sig för att gå i strejk. Han vill inte vara ensam. Han har haft kul och käkat upp både det ena och det andra, slitit sönder varje pappersnäsduk, slitit sönder nässprayen, bitit sönder min ena toffla, gett sig på en av mina böcker (allting har legat I resväskan). Så jag känner mig måttligt nöjd som hundägare... Nu gjorde jag ju också det jag inte skulle göra. Bara släppa ut honom, låta honom springa av sig, slippa gå ut i pjamas, slippa bli blöt och bli tvungen att byta pjamasbyxor.. och hunden är som bortblåst. Dumma dumma mig.
Isen har blivit svagare, vet ej om den håller för en hund. Och dum som han är springer han ju på isen..
Så jag börjar bli orolig, och i det här mörkret syns han ju inte. Och hur vet jag inte att han inte springer omkring och letar efter sin kompis?

Jag börjar känna mig lite hopplös, jag missar så mycket med honom.